Rasstandard

Hemland: Storbritannien

Användningsområde: Vall- och sällskapshund

FCI-klassifikation: Grupp 1, sektion 1

Bakgrund/ändamål: Welsh Corgi Pembroke har en omdiskuterad bakgrund. Den mest sannolika teorin är dock att svenska vikingar medförde västgötaspetsens förfäder till Wales eller det motsatta, att de medförde corgins förfäder tillbaka till Sverige, som härnadsbyte och på så sätt la grunden till vår västgötaspets. Släktskapen mellan de båda raserna är påfallande, liksom deras arbetssätt. Helt klarlagt är emellertid att Welsh Corgi under flera hundra år fungerat som en allround hund på gårdarna och med tiden övergick till att bli boskapsvallare. Rasen Welsh Corgi delades upp i varianterna Pembroke och Cardigan så sent som 1934. Dessförinnan hade korsningar mellan varianterna varit vanliga. Welsh Corgi Pembroke har blivit en mycket populär ras världen över, inte minst har den engelska kungafamiljens intresse för rasen bidragit till detta. Welsh Corgi Pembroke är, tillsammans med Cardiganvarianten den enda brittiska spetshundsrasen.

Helhetsintryck: Welsh Corgi Pembroke ska vara en lågställd och kraftigt robust byggd hund. Kroppen skall vara meddellång, inte kort. Den skall ge intryck av massa och styrka trots det lilla formatet.

Viktiga måttförhållanden: Förhållandet mellan nosparti och skalle skall vara 3:5.

Uppförande/karaktär: Rasen skall vara frimodig och ge ett arbetsdugligt intryck. Den skall vara alert, aktiv, framåt och vänlig, aldrig nervös eller aggressiv.

Huvud: Skallen skall var ganska bred. Den skall vara flat mellan öronen. Stopet skall vara måttligt markerat. Nostryffeln ska vara svart och nospartiet något avsmalnande.

Käkar/tänder: Käkarna skall vara starka med perfekt, komplett och regelbundet saxbett.

Ögonen: Ögonen skall vara väl placerade, runda och medelstora. Den bruna färgen skall harmoniera med pälsfärgen. Uttrycket skall vara alert och intelligent.

Öron: Öronen skall vara upprättstående, medelstora och något rundade. En tänkt linje dragen från nosspetsen genom ögat skall passera genom eller nära öronspetsen.

Hals: Halsen skall vara ganska lång.

Kropp: Kroppen skall vara medellång, inte kort. Sedd ovanifrån skall den vara något avsmalnande. Överlinjen skall vara plan. Bröstkorgen skall vara bred och djup och väl nedsänkt mellan frambenen. Revbenen skall vara väl välvda.

Svans: Kort, helst naturlig. Naturligt buren svans över rygglinjen i rörelse eller vid upphetsning.

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE

Extremiteter

Framställ: Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda med en vinkel på ca 90 grader mot överarmen. Överarmen skall vara anpassade runt bröstkorgen. Armbågarna skall ligga väl an mot sidorna och varken vara lösa eller knipta. Underarmarna skall vara korta och så raka som möjligt. Benstommen skall vara kraftig ända ner i tassarna.

Framtassarna skall vara ovala med starka, väl välvda och väl slutna tår. De två mellersta tårna skall vara något längre än de yttre. Trampdynorna skall vara starka och väl välvda. Klorna skall vara korta.

Bakställ: Bakpartiet skall vara starkt och smidigt. Bakbenen skall vara korta.Benstommen skall vara kraftig ända ner i tassarna. Knälederna skall vara väl vinklade. Hasorna skall bakifrån sett vara raka.

Baktassar skall vara ovala med starka, väl välvda och väl slutna tår. De två mellersta tårna skall vara något längre än de yttre. Trampdynorna skall vara starka och väl välvda. Klorna skall vara korta.

Rörelser: Rörelserna skall vara fria och energiska, varken lösa eller bundna. Frambensrörelserna skall ha god räckvidd utan att lyftas för högt och koordinera med bakbenens påskjut.

Päls: Pälsen struktur skall vara medellång och rak med tät underull, aldrig mjuk, vågig eller sträv.

Pälsens färg: Enfärgad rött, sobel, fawn eller svart med tanteckning, med eller utan vita tecken på ben, bröstkorg och hals. Något vitt på huvud och nos tillåtet.

Storlek och vikt: Mankhöjden är cirka: 25 - 30 cm

Vikt: Hanhund 10 -12 kg, Tik 9-11 kg

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.

Diskvalificerande fel: Aggressiv eller extremt skygg. Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter skall diskvalificeras.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.